Tv4 redaksjonen ble ikke påvirket av brevet, og intervju med Conny på TV4 fant sted som avtalt.
Brevet ble også sendt til Svensk Radio P3 (Morgonpasset), samtidig som mange Sai tilhengere ringte inn og klaget,
med følgen at et intervju med Conny Larsson om sin ny bok ble avlyst av P3 journalisten. Saken får et etterspill.

Iréne Strindhed har i brev till er försökt att smutskasta och misstänkliggöra Conny Larsson, författaren till boken "Bakom clownens mask", som b l a skildrar hans uppgörelse med den indiske gurun, Sathya Sai Baba. Trots de senaste årens världsomfattande anklagelser mot Sai Baba, om bl.a. sexuella övergrepp mot unga pojkar och män, har Iréne Strindhed förblivit hans trogna anhängare.

Den svenska journalist, som hjälpte Conny att skriva "Guds lille Clown", skall enligt Iréne Strindhed ha "besökt Indien och samtalat med många av Sai Babas elever och lärare, och aldrig funnit något oegentligt." Det lär hon knappast vara ensam om. Detta förhållande gäller naturligtvis för majoriteten av alla dem som besökt hans ashram. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt, med tanke på alla de obehagligheter som väntar dem som bryter tystnaden och vågar kritisera Sai Baba. Det handlar ju bl. a. om stora ekonomiska intressen, som måste skyddas till varje pris.

I Indien kan det dessutom vara belagt med dödsfara att yppa hemligheter om Sai Baba. Det finns vittnesmål om att flera Indier med anknytning till hans ashram, har dött under mystiska omständigheter under årens lopp. Att förlora sin ställning eller sitt leverbröd och kastas ut i kylan och kanske också förlora kontakten med troende nära anhöriga, är kanske inte heller så lockande, i ett land vars sociala välfärd knappast er til.

Om man som svensk bryter tystnaden och vågar berätta om vad man varit med om i Sai Babas ashram, är den enda risk man tar en smutskastningskampanj, iscensatt av Sai Babatrogna anhängare i Sverige, vilket nu tydligen har blivit Connys lott.

Iréne Strindhed upprörs av att Conny skulle ha svarat nej, när den kända journalisten ville veta om det "fanns några lik i garderoben", innan hon lånade sitt kända namn till boken. Iréne Strindhed som är förlagsredaktör, med bl.a. specialitet i psykologi, tycks inte ha förstått att det finns mänskliga mekanismer som kallas psykologiska försvar och vars funktion är att skydda individen från smärtsamma insikter.

Conny skulle förmodligen själv hålla med om epitetet mytoman, som en beskrivning på den sorts person han var innan han tillfrisknade och började komma till vett och sans igen, med tanke på alla de vanföreställningar, han dragits med under sin tid som Sai Baba anhängare. Då skulle man snarare kunna benämna Sai Babas anhängare som mytomaner, därför att de tror (utan att veta) på alla sorters myter om honom, varav många är tagna direkt från indisk mytologi.

Det var först genom den smärtsamma och självrannsakande process, Conny tvingades gå igenom, som Sai Babas fundamentala bedrägeri blev uppenbart. P.g.a. olika omständigheter, som Conny beskriver i sin bok, blev det inte längre möjligt att fortsätta med självbedrägeriet och att utestänga den krassa verkligheten från medvetandet.

Conny förklarar i sin nya bok hur totalt missledd han var innan och beskriver hur den händelsekedja, i vilken han själv som barn blev utnyttjad sexuellt, gjorde honom särskilt sårbar för Sai Babas "sexuella healing". Det var först i samband med en rad yttre händelser, som Connys försvarsmur rämnade och de verkliga förhållandena om hans guru började komma i dagen.

Iréne Strindhed påstår tvärsäkert att det är hämnd, som är den egentliga orsaken, till att Conny brutit sig loss från Sai Baba. Eftersom Iréne Strindhed själv, i motsats till Conny, inte orkat ta det smärtsamma steget att göra sig av med allt det, som hon under en stor del av sitt liv, har byggt hela sin tillvaro på, så nedvärderar hon den enorma prestation och det mod, som Conny givit prov på, när han på sitt totalt självutlämnande sätt, gjort upp med sitt tidigare liv och sin tidigare så högt älskade guru. Han gjorde det enda riktiga i sammanhanget; han drog sig ur filmprojektet 1999 och valde istället att avslöja sanningen om Sai Baba, när det kommit till han kännedom att flera pojkar, liksom han själv, hade blivit sexuellt utnyttjade. Detta handlande kan väl knappast betraktas som hämnd.

Hur många tror Iréne Strindhed att hon talar för? Det finns inte så många Sai Baba anhängare kvar i Sverige. När hon talar om dessa "många som känner Conny", syftar hon sannolikt på några få personer. Den här överdriften är också typisk för hela Sai rörelsens önsketänkande om antalet anhängare. Enligt några rapporter skulle det vara 60 miljoner anhängare. Det talet har hållit sig konstant under flera decennier nu. Uppenbarligen är detta en floskel och bara ännu ett exempel på Sai Babas självförhärligande uttalanden, som ofta är synnerligen opålitliga och extrema.

Nämnas kan också att det var c:a hundra personer närvarande på Kungliga Myntverket i Stockholm, när Connys bok presenterades för pressen och för media. En panel på sex personer diskuterade och tog emot frågor från publiken. En tidigare anhängare till Sai Baba i publiken tog till orda och gav Conny mycket beröm för att han avstod från det stora filmprojektet, (och från den berömmelse som sannolikt skulle följa på detta) när han upptäckte sanningen om Sai Baba. Detta kan väl knappast heller betraktas som att "ta ut sin hämnd".

Snarare är Connys bok ett resultat av ett starkt behov att nu tillkännage det han vet om Sai Baba. Läsaren kommer att inse både hur Conny blev grundlurad och hur han fick hjälp att inse att han själv och två av hans patienter blev offer för Sai Babas sexuella utnyttjande. Conny klarade sig bättre än de, eftersom de tog sitt liv efteråt.

Iréne Strindhed låtsas att hon känner Conny utan och innan, vilket är rent bedrägeri. Däremot kommer hon att få reda på en massa saker som hon inte visste om honom om hon gör sig besväret att läsa hans nya bok. Att som Iréne Strindhed, jämställa Sai Baba med Jesus, Buddha och Mohammed och att bunta ihop Conny Larsson och Runar Sörgaard i syfte att framställa dem båda som Guds skändare och Guds förrädare, kan inte betraktas som något annat än utslag av ett förvirrat sinne.

Iréne Strindheds brev visar en brist på omdöme och ett negligerande av fakta, som bara kan förklaras av att vederbörande är regelmässigt hjärntvättad till att tro att Sai Baba är Gud inkarnerad och som därför kan göra vad han vill. (Dessutom avviker både Buddhas och Mohammeds läror i högsta grad från Sai Babas på flera vitala punkter. Båda dessa avvisar inkarnationer av avatarer (eller av Gud i mänsklig gestalt) som omöjliga, medan Sai Baba hävdar att han är en avatar.)

Det tragiska är att Iréne Strindhed istället för att satsa sin energi på att försöka hjälpa de sexuellt utnyttjade barnen och ungdomarna, genom att åtminstone ta på allvar alla de världsomfattande vittnesmål om övergrepp, så sticker hon huvudet i sanden och smutskastar dem som vågar tala klarspråk. På så sätt förlänger hon det lidande som dessa pojkar tvingas utstå. Hon nämner ingenting om dessa vittnesmål, eller det faktum att fyra av Sai Babas anhängare avrättades av polisen, efter att ha kallats in av Sai Baba själv i hans eget sovrum.

Tyvärr verkar det inte bättre än att Iréne Strindheds ända mål med sitt brev är att sätta stopp för yttrandefriheten i det här fallet och detta gör hon genom en smutskastningskampanj och genom en organiserad telefonkampanj. Hon försöker också dra växlar på Runar Sörgaards uttalanden, trots att dessa inte har minsta relevans när det gäller Sai Baba, Conny eller hans bok. Hon drar även växlar på ett brev som hon skrev till Linda Nyberg, som inte heller har någon relevans för sammanhanget.

Ryktet förtäljer dessutom att samma Irene Strindhed själv blev väldigt upprörd, när den första informationen om Sai Babas homosexuella övergrepp nådde den svenska Sai rörelsen. Om nu Conny har gjort en kovändning på 90 grader från anhängare till icke anhängare, när det gäller Sai Baba, vilket ju hans båda böcker vittnar om, så finns det kanske anledning att misstänka att Iréne Strindhed har gjort en kovändning på 180 grader, från anhängare till icke anhängare till anhängare igen. Blev det kanske alltför smärtsamt att liksom Conny ta konsekvenserna av den information hon fick om Sai Baba? Tvingade hon därför sig själv att lägga locket på igen? Är det anledningen till att hon nu måste förfölja Conny, för att hon uppfattar honom som ett hot och en påminnelse om en alltför påträngande verklighet? Är det därför hon inte respekterar yttrandefriheten? Vad för slags förlagsredaktör är detta?

Hälsning, Robert Priddy
(pensionerad forskare och lärare i filosofi, Universitetet i Oslo). E-majl